Vikt. Å karaktär. Å höns.

Efter att man fött barn så står man oftast med ett gäng extrakilon som men kanske inte riktigt tänkt på den dagen då plusset på stickan visade sig extra tydligt. Nu skiter ju jag i att man går upp i vikt när man är gravid, de är ju sååå värt de, å sen blir de ju ofta vad man gör de till. Käkar man massa godis, så kan de hända att man lägger på sig mer än man annars skulle gjort, men så är de ju vanligtvis åxå, även om man inte är gravid. Hur som hellst, så har jag tappat mina gravkilon efter Freya vilket känns så jävla skönt, jag har dessutom tappat liiite till, så nu ligger jag under mitt personliga delmål. Det var jävligt skönt att ställa sig på vågen imorse, m.a.o. Hoppas detta fenomen (viktnedgången, alltså) fortsätter ett tag till. Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa den på traven! :)

Funderar på om man skulle dra sig ut nåt. Tänkte hälsa på gravvo-J som vart gravid alldeles för länge. Undrar om man skulle kunna locka ut bebisen på nå sätt? Kan ju prova snacka lite med honom/henne, funkar inte de, så då vete fan... De bästa med att umgås med gravida, de är att många av dom gillar fika, då måste man ju liksom ställa upp å fika med dom, fast man kanske egentligen inte vill. :) Säger vi. :) Dålig karaktär? Nej då, jag är snäll bara. :)

Ringde min mamma idag för å kolla statusen, hon var rätt arg, irriterad. Känns skönt att de inte ALLTID är jag som blir sur å irriterad på saker. Nog för att hon hade goda skäl, å hade jag vart på "de" humöret så hade nog hennes irritation smittat av sig, men idag är jag en hönshjärna, så jag hänger inte alltid med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0