Fade to black

Nääh, alltså, idag är jag sur. På så satans, pissigt dåligt humör så de finns fan inte. Å dåligt väder är de ute åxå, för mina kläder är då allt annat än dåliga. Usch å tvi. Tvi, tvi.

Jo, föresten. vi har ju ett kvarter här några meter bort där de bor ett gäng psykfall. Riktiga alltså, såna som har diagnoser å skit, inte vanliga puckon alltså. Inatt ca kl 00.20 så vaknar jag av att jag hör hunden morra å småskälla nere i hallen, å så hör jag nån som pratar. Jag vart lite halvrädd, väckte Matte snabbt å viskade "jag tror de är nån där nere". Han hoppade upp ur sängen å gick ner å hittade ett stycke tvättäkta psykfall som han vänligen men bestämt schasade iväg. Gubben tyckte att han skulle låna våran loppis-skylt. Så kan de vara att bo i Pajala. På Mikkovägen, nära hell-hill. Det finns f.ö. mycke "hell" här i byn. Hell-by. Kul.

Ska nog gå å fortsätta vara sur ett tag. Forska lite i att börja skola kanske. hoppas på inte alltför långa kötider, för nu har jag nog hittat vad jag vill bli. Man måste ju trotsallt se till efterfrågan åxå, å sitt eget liv. visst hade de varit kul att få arbeta som kock, men med småbarn så kan de bli lite knasigt med helger, sena kvällar osv. Men, jag hoppas som sagt på det som jag nu kommit på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0