En jävla massa gnäll.

Jahapp. Då satt man här igen. Denna gången utan nåt vettigt att komma med. Har nog ina som hellst åsikter idag. Så känns de iaf. Vi har vart på kalas. Min lilla lillebror Jakob fyllde 9 år idag, så han hade ett litet get-together med sina polers. Jag kirrade tårta till gänget, samt en liten treasure-hunt. De verkade iaf uppskattat. En massa svullande av sockerhöga, glada barn. Synd att man inte har nån ork till sånt egentligen. Känner mig helt slut, absolut tom, nollställd, bortdomnad, ja you name it. De är inge kul längre. I början var de jobbigt, sen vande man sig, nu känner man sig mest lobotomerad å totalt obrydd i de mesta. Ska de va så? Isåfall, "Yey, va kul å vara mamma å mammaledig". Jag måste vart aspackad när jag skrev under på att de var SÅ HÄR de skulle bli. Hoppas de börjar flyta på bättre sen.

Imorn går mina Tradera-auktioner ut. Helt ärligt så kunde jag inte bry mig mindre. Valde nog fel tidpunkt att engagera mig i dedär säljandet, iaf nu senaste svängen. Innan har de varit roligt, lite företagsamt sådär. Nu däremot, hoff, känns de inte riktigt värt de, om jag säger så. Skönt att bli av med grejer, såklart, men. Ja.

Har just hällt upp en kopp te, de står å aklimatiserar sig i sovrummet. TV:n står på, Matte nynnar AIK-trubaduren för Freya i hopp om att hon ska ge upp å slockna. Freya är envis, så jag tippar på att hon totalvägrar. Hon brukar göra de. De brukar sluta i att jag får amma henne tills hon somnar, å den proceduren får man upprepa femtioelva gånger. Så känns de iaf. Men, de ska väl kännas att man lever? Hon sover M.A.O. skitdåligt. Det betyder att även mamma sover skitdåligt, å de resulterar i sin tur i att mamma börjar likna en zombie mer å mer för varje dag som går. Inte så snyggt. Fast de är iofs skit samma, är inte så brydd i om jag ser trött å sliten ut, de värsta är hur de känns på insidan. Myycke mindre snyggt.

Imorn äre väl även 1:a advent. Who gives a shit? Enda anledningen till att jag skulle kunna tänka mig att pynta, de är för Wilma's skull. Just nu känns de inte aktuellt, även om jag vill av hela mitt hjärta, så ORKAR jag inte. Hur schysst är de, kan man kanske tycka? "Stackars barn som inte får nån julstämning i hemmet".  Det är inte synd om Wilma, för röda gardiner å ljus i fönstrena är bara saker. Hon vet även att mamma är trött, å förhoppningsvis så vet hon att julen kommer trots att vi inte lagt ner en halvårslön på pynt, som vissa verkar tycka är viktigt.

Jag tar dedär sen.

Nu ska jag gå å dricka min aklimatiserade te å försöka torka bort gruset i ögonen för att överleva ännu en vaken natt. Jag ska även fortsätta vara surig å gnällig över mitt tillfälliga tillstånd, för de tycker jag att jag har rätt att vara. Alla dumma kommentarer i stil med "de går över" undanbedes vänligen men bestämt. Jag har varit med om detta förr, å sånt här glömmer man visserligen alltmed tiden när barnet växer, men när barn nr 2 kommer, å liknande upplevelser infinner sig, då minns man allt igen precis som om de vore igår.

Kommentarer
Postat av: milla

hahahaha, skööönt gnällinlägg! Det brukar iaf kännas lite bättre när man fått ur sig lite skit o det var trevligt att surra lite IRL igår. Det händer alldeles för sällan, men så är skiten just nu.

2009-11-30 @ 10:32:18
URL: http://millasplejs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0