momofwandf

Igår var en dålig dag på alla sätt. Den slutade ju iofs rätt bra när jag fick redovisa mina färg/tätskiktskunskaper för min sambo via telefon. Han sa t.o.m. att han lyssnade. Det var inte dåligt. För hur intressant kan de vara att lyssna på mig när jag pratar om hur man använder fasadlasyr?

Hade även ett givande å upplyftande samtal med min syster, fan vad jag är glad att jag har dig, alltså! Tack!

Jag fick sendrag i ena vaden mitt i natten, ajaj som fan! Hatar när de händer, så de är tur att det inte händer så ofta. Jag gissar på vätskebrist, det blev rätt mycke te igår, å inte så mycket vatten...

Har även suttit å irriterat mig på diverse, enligt mig, opedagogiska lärare inom barnomsorgen i Pajala. Som tur är så handlar det inte om att något av mina barn far illa, utan hur dessa "fröknar" beter sig gentemot mig/oss som föräldrar. Alltså, ibland undrar jag om dom hör vad dom själva säger? Ofta kan man tolka de folk säger på fler än ett sätt, å per automatik så tolkar jag det ibland på det mer negativa sättet, bara för att ställa mig själv frågan "vad menade hon egentligen?" För det är kvinnor det handlar om, inte män. Jag gillar män, dom är raka å enkla, inte som kvinnor. Kvinnan jag störde mig på senast träffade jag i skolan igår när jag skulle titta på Wilmas Luciatåg. Jag hade med mig Freya i hopp om att hon skulle gilla att lyssna till sångerna. Tji fick jag. Hon strejkade gärnet, å efter att ha sprungit efter henne i en kvart gav jag upp å började klä på henne istället för att gå till dagis. Freya gillar inte att bli påklädd, så hon skrev för full hals. Ni vet, så som "vissa" barn gör. Då kommer denna kvinna å frågar hur det går. Jag svarar att Freya visst inte gillade Luciatåg, å att jag inte orkar springa efter henne å säga ajaj längre, så vi går till dagis. Det är då kvinnan ler mot mig å säger "Ja, okej, jag tänkte bara att om ni ville stanna så kan ni ju gå in i dedär rummet sålänge". Hon pekar mot ett pyttelitet grupprum lääängst bort i korridoren. Det är nu jag inte kan låta bli att undra, "hur tänkte hon när hon sa sådär till mig?" Jag menar, kan det vara så att jag kom till skolan för att lyssna på min dotter när hon sjöng, ELLER kan det vara så att jag hoppades på att få sitta ensam med Freya i ett grupprum med stängd dörr utan att ha möjlighet att höra skönsången? Öööh, jag måste nog tänka över dehär lite till. Det var som en bekant till mig sa, "svenska barn ska helst inte synas eller höras". Men sätta dom till världen för statistiken, det ska man då fan göra.

Sen får man lite titt som tätt höra de ena med de andra. Nästa gång säger jag tillbaka, för nu är jag less.